Åke Eriksson till minne

Trafikvakter hjälpte bilisterna tillrätta. Det blev trångt på bystugans parkering.

Ulrika Halvars och kyrkoherden Robert van Aarem ser ut att uppskatta det fina sensommarvädret.

Inne i bystugan hade man ställt iordning för begravningsgudstjänsten.

På varje sittplats hade det lagts ut svarta stenar. Var och en skulle lägga sin sten i en korg på kistan och sända Åke en uppskattande tanke. Senare skulle dessa stenar spridas ut någonstan över Nåsen.

Anders Emilsson och Peter Resare framförde Så skimrande var aldrig havet.

Det fanns en viss symbolik i att begravningsgudstjänsten hölls just i Bystugan.

Ulrika och Peter framförde Ted Gärdestads visa Himlen är oskyldigt blå.

Sång och musik av Daniel Viklund, Anders Emilsson och Peter Resare.

Ulrika och Anders avslutade med En omaka kaffekop av Svenne Rubin. Den sången önskade sig alltid Åke när Ulrika och övriga "Nattskrånor" förr i tiden underhöll i Bystugan.

Det blev samling utomhus i väntan på att bystugan ställdes iordning inför den efterföljande minnesstunden.

Så bjöds det på mat och dryck och därefter kaffe med dopp. Folk verkade trivas. Det skulle Åke ha uppskattat.

Alf Granberg mindes tiden tillsammans med Åke.

Karin Larson - det är hon som ansvarar för minnesfonden - en viktig inrättning vid sådana här tillfällen.

Åkes dotter Lisbeth.

Foto: Lennart Castenhag