Uppdaterad 2012-10-28

  Hem

  Hänt i byn

  Resultat fr tävl

  Fotogalleri

  Kultur

  Föreningen Uppsälje Framtid

Gårdar och intressanta människor
                    i Uppsälje i gången tid

Även platser, åkermark och industriställen som är värda att minnas

I början på 1980-talet pågick en studiecirkel i Uppsälje med syfte att fånga upp sådant som endast de äldre människorna i byn kunde berätta om. Studiecirkelns arbetsnamn var Minns innan det är för sent. Här presenteras nu studiecirkelns resultat 30 år senare i en ny utgåva.

Materialet har digitaliserats, utförliga kartor har lagts in för varje kapitel och några kompletteringar har gjorts med ytterligare bilder. Dessutom har referenser gjorts till Byboken i en del fall för att förtydliga vilken gård som avses. Byboken hade ännu inte kommit ut då studiecirkeln pågick.

Siffrorna inom parentes i texten hänvisar till flaggorna i kartorna.

Uppsälje, vintern 2012
Lennart Castenhag



Innehåll

För att snabb komma till ett kapitel, klicka på rubriken i innehållsförteckningen.

Inledning
Att ta sig över älven
Skifsforsens kraftstation och trämassafabriken
Morat och Tallris Olov
Pellams Anders och Hol Lisa
Den legendariske spelmannen Gullbrand
Rävholstäppa, Kvarnholstäppa och Lisstäppa
Hedåkern och gamla snickerifabriken
Svedsgården
Svennäs och Sven-gubben
Lostäppa och Gruv-Nilses
Jöns-Nilses
Byns festplats i östra Born
Börsbacken
Rutåbyn och Kvarnbäcken
Näsvägen (Nesvägen)
Torvströfabriken
Logen 1273 Friska Vindar
Uppsälje folkskola
Uppsälje småskola
Gubbelistugan
Götboda
Konsum
Johan Åhl
Vid Hundåsgâtto
Hansgården
Jönsgâtto
Perolsgårdarna
Ragnhilsåkersmordet
Utagålar
Jakobsgården, även kallad Danielsgården
Ilargårdsområdet
Ilar Johan Persson
Där älvfårorna går ihop
Storfalls Erik och Örns Stina
Dokumenthistorik

                                                                       



Inledning



En studiecirkel i Uppsälje by, Järna socken, Vansbro kommun, har under vintern 1983-1984 varit verksam med att dokumentera sin by. Cirkelledare och nedtecknare har varit Sigvard Ilar som med outtröttlig energi bearbetat och kompletterat det material cirkeln fått fram.

Jag vill rikta ett tack till cirkeln ledare och deltagare för den trevliga redovisningen vi här får ta del av och vi hoppas på att arbetet med dokumentationen skall fortsätta.

Ann-Marie Gezelius
studieinstruktör för
SKS i Västerdalarna

Bakre raden:
Per Brandser, Bertil Skinnar, Ernst Pellams, Vasti Johansson, Lisa Pellams, Valter Samuelsson.

Främre raden:
Sigvard Ilar (cirkelledare och nedtecknare), Gunnel Svan, Ingeborg Daniels, Artur Lilja, Åke Sjöberg, Emil Samuelsson, Ingvar Johansson, Algot Johansson.

Vår studiecirkels arbetsplan har varit att med kartan som underlag markera gårdar som ej längre finns, namnen på platser och åkermark samt där industriställen funnits. Vi vill också komma ihåg en del intressanta människor som levat i vår bygd, även om dessa notiser av naturliga skäl måste bli ganska kortfattade. Studieverksamheten försiggicks i Uppsälje Ordenshus och fjorton intresserade personer hade anmält sig.

                                                                       



Att ta sig över älven

Som första punkt noterades att nuvarande Uppsäljevägen med hängbro över Västerdalälven färdigställdes år 1924. Tidigare förbindelser med Vansbro under sommartid var båtledes över älven vid Ängsmyror (1) via Skamhed och vid Näckbäcks bomled (2). Vid sistnämnda plats sköttes överskeppningen av bl a bröderna Brun till ett pris av 10 öre per person.

Namnet Bomled (3) är uppkommet av att där byggdes i älven en läns, dvs avledare som hindrade timmer och bråte att komma in i strömfåran som leder vattnet in till Skifsforsens kraftstation. De första inbyggarna i Bomled var familjerna Forsberg och Alkvist omkring år 1915.



Skifsforsens kraftstation och trämassafabriken

År 1911 byggde AB Träkol i Vansbro Skifsforsens första kraftstation (4) som brann ner omkring år 1920. Tidigare har där funnits ett sågverk och två skvaltkvarnar, alla från 1700-talet. Sågen var primitiv, ett vattenhjul och sågram med ett blad. Stockarna fick föras fram och tillbaka lika många gånger som det skulle bli plank eller bräder av dem. Första sågmästaren, Ruts Jonas Andersson, var från slutet av 1700-talet till 1850-talet. Han efterträddes av Skifs Anders Ersson d.ä. Skvaltkvarnen användes till 1847.

På 1850-talet byggdes ny kvarn med vattenhjul och där bosatt mjölnare. Kvarnen ödelades genom brand och samma öde drabbade en trämassefabrik år 1920. Fabriken byggdes i början av 1890-talet av Vansbro Trämasse Fabriks AB, vars styrelse bestod av Västerbergsfolk, handlaren Lars Erik Larsson på Täppan i Grangärde, bruksförvaltaren Erice Ericon i Klenshyttan samt förvaltaren Ericon i Vansbro. Samtidigt som trämassafabriken var i drift tillverkades cement-taktegel, och möjligen var det samma personer i ledningen för detta företag.

Båtsholn vid Skifsforsen var före 1930 ungdomarnas skidbacke. Den är idag helt borta beroende på att den bestod av ypperligt vägmaterial.

Vid en likfärd år 1833 från Krokbyn i Finnmarken till Järna Kyrka transporterades kistan med den döde fastsurrad på släpstänger efter häst fram till Eldforsen och därifrån med roddbåt till Skifsforsen. Färden förbi forsen brukade normalt ske med hästtransport, men denna gång ansåg de i likfärden medföljande att detta bäst kunde göras vattenvägen. Följden blev att båten och hela besättningen kapsejsade i den strida forsen varvid fem personer omkom.

Skifsforsens historia har till stor delbeskrivits med stöd av Karl Erik Forslunds "Med Dalälven från källorna till havet, Järna-delen".







Morat och Tallris Olov

Nära västra avtagsvägen till Rutåbyn bodde Morat (5), som var värmlänning. Hans dotter Signe var den sista fast boende här.

Vid Tallristäppa (6) bodde Tallris Olov d ä, död omkring år 1915.



Pellams Anders och Hol Lisa

På västra sidan, där Rutån mynnar ut i stora älven bodde Pellams Anders Andersson (7), född år 1881. Han var från 1923 anställd som maskinist vid Skifsforsens kraftstation. Hans bror Pellams Lars, född år 1876 hade samma tjänst som Anders vid kraftstationen. Anders var vid sidan av sitt ordinarie arbete agent för livförsäkringsföretaget Framtiden. Då han i början av 1930-talet cyklade in till Vansbro för att läska sig, blev han "huvvill" och råkade i delo med polisman Börjesson som förmanade: "Pellams tänker väl inte cykla som han ser ut?". Pellams Anders svarade: "Du får vär f-n sô nöjd ôm je kân gå!"


Pellam Anders i kraftstationen

På norra sidan av Rutåns mynning, i en liten enrumsstuga, bodde Hol Lisa (8), född 1880, död 1940. Här påträffades vid älvstranden år 1934 järnabygdens viktigaste gravfynd. Fynden var rikliga och märkliga med ett stort antal olika handverktyg, spännen i brons, pärlor av olika typer i glas och brons samt ornerade benbitar. Föremålen, som är från vendeltid, troligen 600-talet, bedöms härröra från en kvinnograv. Fyndet och dess omständigheter har närmare redovisats av Ingemar Källström i en uppsats i Dalarnas Hembygdsbok 1936. Fyndet förvaras nu på Statens Historiska museum, inventarie nr 21071.


Hol Lisa (stående) med systern Katarina



Den legendariske spelmannen Gullbrand

Uppströms Rutån ca 200 m vid Skômmôrholn (9) bodde den legendariske spelmannen och smeden Gullbrand. Hans verkliga namn var Grop Lars Halvarsson, född 1871, död 1934. Fadern hette Grop Halvard Halvarsson, född 1826, och var från Böle by i Malung. Han flyttade till Uppsälje 1863 där han samma år gifte sig. Citat ur Järna kyrkobokföring för detta äktenskap i vigselboken:

Drängen Grop Halvard Halvarsson, född 1826 och pigan Stina Larsdotter i Uppsälje född 1831. Vittnen brudens moder, Lars Hanefors enka och Ingeborg Nilsdotter gafo muntligen sitt bifall.

Namnet Gullbrand är självtaget. Han yttrade en gång: "Skull int Gullbrand vär ett passande namn fôr mä, sôm je vär blända å en jä gullglansen frå smehärdn". Då Gullbrand härdade och vällde stål, använde han sig av jord från kyrkogården som hämtades nattetid.

Gullbrand har komponerat ett flertal spelmanslåtar som idag kan åhöras där spelmanslag medverkar. I Forslunds "Järnabok" finns noter nedtecknade till någon av dem.


Spelmannen och smeden Gullbrand.                                                     Gullbrand omgiven av ett antal icke identifierade män.

Nära Skômmôrholn bodde också Stor-Jannes och hans svåger Sveds-Anders som var likkistmakare.



Rävholstäppa, Kvarnholstäppa och Lisstäppa

Rävholstäppa (10), även kallad Skinnbrackstäppa, är ett mindre åkermarksområde som är helt stenfritt trots att intilliggande omgivning är mycket stenbemängd. Namnet Skinnbrackstäppa har sin uppkomst genom att Hed-Anders, född 1871, död 1929, bytte till sig en liten del av täppan mot en skinnbyxa som betalning.

Vid Kvarnholstäppa (11) hade Erik Hansson en bastu (finnbastu).

Vid Lisstäppa (12) bodde Finn-Johan och Nyåkers-Stina.   Erik Klintman, född 1871, död 1957, idkade här tjärbränneri som var igång in på 1930-talet.


Erik Klintman framför sin stuga med hustru Daniels Anna Andersson och döttrarna Anna och Karin.
Gården är nr 153 i Byboken.



Hedåkern och gamla snickerifabriken

Vid Hedåkern (13) fanns vid seklets början en dansbana.

Vid norra avtagsvägen till Rutån och Glatjärn har tidigare funnits en ganska stor snickerifabrik (14) som bröderna Liss Erik Johansson, född 1901, död 1973, och Liss Anders Johansson, född 1903, död 1978, byggde år 1934. Tillverkningen där bestod av inredningssnickerier till bostadsproduktioner. Genom brand totalförstördes fabriken 1943. Den återuppfördes, men då i mindre format, kombinerad med smedja och bastu för allmänheten. Rörelsen överläts senare och är idag Skoogs Plåtslageri.


Snickerifabriken nybyggd 1934.


Interiör från snickerifabriken.


Snickerifabriken nedbrunnen 1943.



Kompletterat av Liss Gösta Johansson den 28 okt 2012

Efter det att snickerifabriken uppförts 1934 visade det sig att den behövde utvidgas för att man skulle hinna med alla de beställningar som kom in. Bland annat fick man beställningar från försvaret på ammunitionslådor. Snickerifabriken byggdes därför ut på längden och även en andra våning uppfördes.

Interiörbilden ovan är just från andra våningen. De två männen som syns på bild (vända mot kameran) är Georg Andersson (till vänster) och Teodor Morling (till höger). Som mest arbetade 15 man på snickeriet.



Svedsgården

Gård nr 171 enligt Byboken

Vid sekelskiftet hörde Svedsgården (15) till de större gårdarna i byn. Husfadern var Sveds Erik Stefansson. En gång då hans sockor var trasiga muttrade han: "Ä e fôr gâli, full stugo mä kvinnfôlk, ô full vin mä ull, ô je skä få gå mä hälar utä" (vin = uppe på vinden). Sveds Erik Stefansson var född år 1855, död 1930. Sonen Sveds-Erik Eriksson, född 1884, död 1959, och hans svåger Jöns-Nils byggde Svedssågen. Som företagare köpte de skog som sågades vid sågverket. Sågen har varit av stor betydelse för bygden. Den är fortfarande funktionsduglig och drivs numera i mindre omfattning av Sveds-ättlingar.


Sveds Erik Stefansson (1855-1930) med hustru Brita.




Sveds Brita och dottern Stina åker oxsläde.




Sveds Erik Eriksson som beväring.



Svennäs och Sven-gubben

Längst bort i Södra Born (16) bodde Börs Sven Johansson, född 1839, död 1921. Sonen Johan, född 1866, död 1939, sysslade delvis med stenarbete. Han och systern Greta var de sista fast boende på gården som idag kallas "Svennäs".


Gården "Svennäs", nr 119 enligt Byboken.

Jöns Olov Svensson, född 1848, död 1931, var pälsskräddare och skomakare. Han kallades allmänt för "Sven-gubben". Som yrkesman var han även kringvandrande pälsskräddare.


Sven-gubbens stuga, nr 121 i Byboken.



Lostäppa och Gruv-Nilses

Vid Lostäppa (18) bodde Lång Olov Larsson, född 1879, som med hjälp av systersonen Lång Johan Larsson (Liss-Johan, född 1901), tillverkade tageltömmar, som var präktiga och eftertraktade av hästägare. Veterinär Karl Gezelius imponerades av deras yrkesskicklighet och har gjort en filminspelning av deras originella arbetsteknik.


Lång Olof Larsson framför sin stuga. Till höger en kvinna med ett barn på armen. Lostäppa är gård nr 122 enligt Byboken.








Öster om Lostäppa bodde Gruv Nils Nilsson d.ä., född 1864, död 1924. Gården kallas "Gruv-Nilses" (19). Gruv-Nils var en skicklig timmerman. Sönerna Nils och Elov var avancerade yrkesmän.


Gruv-Nilses, gård nr 117 i Byboken.

Gruv Nils Nilsson d.y., född 1892, död 1972, var före sitt giftermål byggmästare i Stockholm under många år, men flyttade senare till Tallristäppa, som är gård nr 207 i Byboken. Hans fru Maria var därifrån.

Elov, född 1896, död 1983, var en begåvad finsnickare som efterlämnat otaliga bevis på sin yrkesskicklighet.



Jöns-Nilses

I Born vid Sandtäppa (20) bodde Jöns Nils Eriksson, född 1871, död 1938. Gården kallas idag "Jöns Nilses pi Bôrn". Han var knuten till Torvströfabriken (se nedan). Nils var klurig i sitt språk, som nog bidrog till att han blev god vän med bokhandlare Fherm i Vansbro. Då Fherm fyllde 50 år blev Jöns Nils bjuden på festen på lördagskvällen. En granne tyckte det var häftigt att Nils blivit bjuden och gick därför på söndagsförmiddagen in till Jöns Nils, som då ännu inte kommit ur sängen och frågade: "Add i nô livat på fästn?" Jöns Nils svarade: "Hä tror je âlldeles säkert att vi addä".


Jöns-Nilses pi Bôrn, gård nr 114 i Byboken.




Jöns Nils Eriksson med familj.   Mannen längst till vänster är Jöns Nils.



Byns festplats i östra Born

I östra Born fanns byns festplats (21) med dansbana och servering. Den tillkom genom initiativ av logen Friska Vindar omkring år 1920. Sommarfesterna där drog mycket folk, icke minst beroende på platsens natursköna läge. Här fanns tidigare en gård där Lax-Maja och barnen Simon och Lydia bodde. Lax-Maja var behjälplig vid barnafödslar och då kreaturen ibland behövde hennes hjälp i samma ärende.



Börsbacken

Börsbacken (22) vid storhälla var Frälsningsarmens friluftsmötesplats.



Rutåbyn och Kvarnbäcken

Rutåbyn (23) med tidigare ett tiotal bebodda gårdar har till mitten av vårt århundrade varit en ganska livaktig bygd. Där fanns till 1936, vid Rutsbrogården, en handelsbod som var filial till Ilar-Pers affär. Gårdens sista ägare, syskonen Rutsbro-Jannes och Anna Persson, donerade gården genom testamente till dåvarande Järna Kommun, att förvaltas av Järna Kyrkoråd och som skulle gälla från den senast bortgångnas frånfälle som var Anna, född 1871, död 1952. Gården är numera flitigt använd året om för ideell ungdomsverksamhet.

Vid Glatjärns utlopp som heter Kvarnbäcken (24) har långt tillbaka i tiden funnits en kvarn. Omkring år 1915 byggde Skinnar Per Persson, född 1861, död 1942, med hjälp av söner där ett späntverk (= pärthyvel). Pärt är en takbeklädnad som förr var den mest vanliga. Ungefär samtidigt med späntverket tillkom en vattendriven 110 volts svagströmsgenerator. Rutsbroborna hade därmed elljus flera år innan elkraften kom till den övriga bygden. Med en sinnrik anordning vid bostaden, kunde elverket därifrån manövreras. För att spara på vattentillförseln stängdes elströmmen av kl 9 om kvällen. Anläggningen utökades vidare med vattenhjulsdrivet cirkelsågverk, där en av sönerna Skinnar Anders Persson, född 1891, död 1972, var sågare. Av Glatjärnsanläggningen finns idag ingenting kvar.


Kvarnbäcken. Här har en gång funnits både kvarn och kraftverk.



Näsvägen (Nesvägen)

Söder om Nåsen över Hästingsflôtta och Rutsjöflôtta har förr funnits en vinterväg, kallad Näsvägen (25). Den var Västerdalssocknarnas förbindelseled med Falun. Med hästfordon kördes där vintertid livsmedelstransporter ända upp till Malung och Lima. Vid vägen mellan Flån och Ljustjärn fanns ett rastställe benämnt Brännvinskroken, där en gumma höll varmt och idkade viss servering. Av stället finns idag ingenting kvar. Det finns endast några stenar och en grop i marken som minner om platsen. Näsvägen var livligt använd och i bruk till omkring 1890 då järnvägen kom till vår bygd.





Torvströfabriken

Vid Sandåsflôtta har funnits en större torvströfabrik (26) som byggdes av bybönder omkring år 1915. I företaget ingick bland andra Jöns Nils Eriksson och Skinnar Per Persson. Folkskollärare Per Skoglund från Myrbacka hade kassörssysslan. Företaget övertogs senare av Karl Whålstedt, född 1883, död 1960. Den siste som drev rörelsen var Lars Herman Johansson (= Spögubb Herman från Duvnäs) med hjälp av söner. Herman var född 1899. För att hänga blöta torvflisor på stånghyllor, som var ca 4 m långa, betalades 2 öre per stång. För skolpojkar kunde sommarlovet inbringa en summa av hela 5 kr. Vid torvmalningsmaskinen, där endast vuxna personer fick förekomma, betalades 60 öre per timme vilket på den tiden, omkring 1928, ansågs vara en god betalning.


Karl Whålstedt.



Logen 1273 Friska Vindar

Den 10 oktober 1906 grundades Logen 1273 Friska Vindar (27). Mötesförhandlingarna hölls första åren i skolan. Uppsälje Ordenshus började byggas 1922 och var invigningsklart 1923. De mest aktiva inom rörelsen har ända från början varit skollärarna. De första var Anders Montelius, född 1877, död 1960, och Hjalmar Lilja. Olof Montelius, född 1882, död 1969, var en verklig stöttepelare och i mer än 50 år Logens allt i allo. Likaså har Jenny Nygren, född 1888, död 1981, samt Rut Perols-Lindén, född 1900, död 1983, och Georg Perols, född 1898, död 1966, lagt ner ett idogt arbete på bl a Barnens Julfest och Luciafirande, traditioner som lever än idag.

Ordenshusets vaktmästare Sjutti Olof Nilsson, född 1878, död 1948, var en dråplig språkjonglör, med uttryck som länge kommer att leva, t ex då han åkte med mågen Täpp Anders som var en av de första att ha egen bil. Färden gjordes runt Finnmarken. Vägen var då nyligen färdigställd men mycket backig och krokig. Sjutti Olov som såg hur mågen hade all möda att hålla bilen på vägen yttrade: "Vri du, int f-n vär hä fôr myttjy int".


Ordenshuset, invigningsåret 1923



Uppsälje folkskola

Uppsälje folkskola (28) byggdes 1888 på initiativ av skolläraren Anders Lagerdal från Möklinta. Han var även drivkraften för Hulåskolans tillblivelse år 1881. Han hade sin befattning vid Myrbackaskolan till 1891, då han avgick med pension. Vi kursdeltagare som gått i Uppsälje-skolan och som hör till den generation som haft Olof Montelius, Jenny Nygren och Rut Perols-Lindén som våra lärare, kommer alltid att minnas dem med vördnad och tacksamhet.


Elisabeth och Olof Montelius




Jenny Nygren




Barn från Uppsälje folkskola på skolresa till Stockholm 1919. Här fotograferas gruppen på Gustav Vasa folkskolas skolgård.
Det var här de inkvarterades. Från vänster syns: Erik Bernhard Johansson, Johan Vik, Källbäcks Gunnar Eriksson, Jöns Gunnar Nilsson, Sigvard Montelius, Jöns Axel Nilsson (Göt-Axel), Artur Bergkvist, Jöns Valter Eriksson, Artur Montelius (i vit skjorta), Karl Nilsson, Elna vik (i hatt), framför henne Astrid Storfalls och Hundås Elisabet Larsson, Elisabet Brandt (stående på en stol), framför henne Ilar Märta Pettersson och Skifs Hildur Johansson, Hans Dagny Isaksson och Edit Bössfall (från Morn) samt lärarna Montelius, Olof (i plommonstop) och Anders (i halmhatt).



Uppsälje småskola

Uppsälje småskola (29) antas vara från slutet av 1880-talet, ungefär samtidigt som folkskolans tillblivelse.

Lärarinnor där har varit Hannis Greta kallad "Krydda" som var gift med Ilar Lars Persson i hans första äktenskap. Andra lärarinnor var Hilda Tomsson och Högosta Stina.


Barn från Uppsälje småskola samlade vid Järna sockenstuga i slutet av 1880-talet.



Gubbelistugan

Vid Gubbelistugan (30) nedanför Born (gård nr 95 enligt Byboken) bodde Vilhelm Blomkvist, född 1881, död 1937, med familj. Han var bördig från Venjan och var en händig allroundman. Bland annat har han tillverkat ljuskronan som finns i Uppsälje Ordenshus. Sonen Sigvard Blomkvist, född 1916, minns då familjen i början av 1920-talet som bodde på övre våningen hos Jöns Nils Johansson i Gruvan, hur fadern där i köket hamrade nämnde ljuskrona. Med hjälp av öppen eld från köksspisen utfördes oxideringsbehandlingen, då var luften inte direkt behaglig. Ur Blomkvists produktion kan nämnas kaffepannor (vanlig modell) och trebenspettrar. Som hängiven fiskeentusiast och tillverkare av den beryktade "blomkvistpirken" berättade han om fiskelyckan vid Nåsen, där han fått abborrar med ögon stora som kaffekoppar och fjäll som tenntallrikar. Som fiolspelman var han också fiolbyggare och har tillverkat ett flertal sådana. Blomkvist var ledare för spelmanslag både hemma i Uppsälje och i Dalasågen, Vansbro.


Gubbelistugan, gård nr 95 enligt Byboken.



Götboda

Vid Jöns Nils Anderssons, född 1873, död 1957, gamla gård Götgården (31) har funnits en handelsbod benämnd "Götboda" som var filial under Mor Erik Olssons affär på Myrbacka. Götgården är nr 88 enligt Byboken. Uthusen brann ner 1960, men en trevlig bild på Götgården från 1939 finns i "Kommunboken" del 2, sid 23.

Filialverksamheten upphörde omkring 1920. Affärslokalen övertogs 1928 av Bång Anders Andersson, född 1885, död 1942, allmänt kallad "Bången". Han byggde 1930 egen affärsfastighet som han drev till sin bortgång, nr 83 enligt Byboken.

"Bången" var humoristiskt talbegåvad. Då han under beredskapstiden sålde underkläder till inkallade, garanterades kläderna vara "absolut skottsäkra och outslitliga". Efter Bång-Anders har ett flertal olika ägare innehaft affären till 1977, då den helt upphörde. (Se även Uppsälje Handelsförening under rubriken Bråkersgården).


Jöns Nils Andersson med hustru och barn.                                                       Jöns Nils framför Götgården, nr 88 enligt Byboken.







Konsum

Uppsälje konsumtionsaffär (32) startades 1942 i den gamla småskolan, gård nr 135 enligt Byboken. Idag är byggnaden privatbostad. Nuvarande konsumfastigheten byggdes 1948 vid stora byvägen. Föreståndare var Tore Bäck.


Uppsälje konsumtionsaffär startades 1942 i gamla småskolan (gård nr 135 enl Byboken). I förgrunden står Sjutti Olov.



Johan Åhl

Vid Pellamsgården (33) bodde Johan Åhl, född 1865, död 1928, med sin familj. Gården har tidigare varit hans svärfaders hem. Åhl var född i Skrikheda, Hulån. Då han var något år gammal kom han med föräldrarna till Amerika dit de emigrerade i början av 1870-talet. De kom åter hem till Järna, då Johan var 14 år. Han konfirmerades där samma år. I samband med värnplikten var han stamanställd vid försvaret men slutade efter en tid, varefter han blev postbefordrare för Uppsälje och Rutån. Namnet Åhl är ett soldatnamn. Med pistol och signalhorn var han en stilig postiljon, som utövade sin tjänst med diciplin och värdighet. I hemmet hade han installerad telefonväxel, där alla familjemedlemmarna hjälptes åt med telefonbetjäningen. Ett telefonsamtal kostade 10 öre. Omkring år 1910 organiserade han Uppsälje Skytteförening med skutbana. Föreningen hade många medlemmar. Skottvallen med markeringsgrav minner fortfarande om Åhls verksamhet.


Postiljonen Johan Åhl till vänster. Till höger Skoglund.



Vid Hundåsgâtto

Vid Hundåsgâtto (34) bodde Ilar Lars Persson, föd 1865, död 1940. Gård nr 87 enligt Byboken. I en gammal f.d. Hundåsgård bodde Karl Sigfrid Hallberg. Han var bördig från Falu-trakten och sades vara en avhoppad studerande. Han livnärde sig som karamelltillverkare. En stor tvinnad "godis" i två färger kunde man få för en 2-öring. Detta var omkring år 1925. Hallberg var också glasmästare och urmakare.

Hundås Sven Svensson, född 1803, död 1847, bodde längst bort i öster vid Hundåsgâtto (35). Gård nr 92 enligt Byboken. I samband med hans frånfälle upprättades auktionshandlingar som bevarats till dags dato.



Hansgården

Hansgården (36), som har anor från 1700-talet, genom Jon Larsson, född 1683 (senare Hans Erik Hansson, född 1788), var en vacker gård, som i "Nystugo" var rikligt prydd med dalmålningar utförda 1828 av Leksandsmästaren Anders Ersson. Målningarna har flyttats från gården till Mondeliusgården. Flyttningsarbetet utfördes av gårdsägaren Olof Montelius med hjälp av Gruv Elov Nilsson.


Hansgården, nr 84 enligt Byboken.



Jönsgâtto

Vid Jönsgâtto längst nere vid älven bodde Jöns Jannes Jonsson med familj. Han var snickare och tillverkade körredskap, möbler och likkistor. Det berättas att vid 1916 års vårflod nådde vattnet högt upp på gårdens husväggar och när vattnet sjunkit undan hittades en gädda i stekugnen.


Jöns Jannes Jonssons gård vid 1916 års vårflod.

Här bodde också Jöns Erik Olsson (38) ("Liss-Erik") med familj. Han var född 1867, död 1955. Han var med hjälp av söner en driftig jordbrukare och han ombesörjde körredskapens smidesbehov, både egna och andras. Under första världskriget var han Kristidsnämndens byombudsman.



Perolsgårdarna

Perolsgårdarna (39) och dess folk har genom släktforskning kunnat spåras ända från år 1683. Forskningen har gjorts av Ilar Lennart Pettersson, Ludvika, född 1914, bördig från Uppsälje.

Per Olsson, född 1683, hustrun Anna Larsdotter, född 1689. Sonen Perols Jonas Persson, född 1723, hans hustru Ragnhild Olsdotter, född 1722.

Då Perolsgårdarna och Ragnhilsåkern har sitt läge i nära anslutning är troligtvis åkernamnet uppkommet genom hustrun Ragnhild.



Ragnhilsåkersmordet

Vid Ragnilsåkern (40) skedde en dyster händelse den 11 oktober 1890, Skifs Anders Ersson mördades. Han var född 1863. Mora-Vänerns Järnväg var under byggnad. I Vansbro fanns det många rallare, som järnvägsbyggarna kallades. De var som regel hårdföra mannar och det spottade inte i glasen. När de var lediga från arbete kom de ofta till Uppsälje där det blev bråk och slagsmål med byns pojkar. Befolkningen levde i ständig skräck genom deras vilda leverne. Det berättas att personer som bodde ensligt flyttade över till gårdar med många inneboende för att därigenom vara mera säkerställda. Rallarna hade en gång antastat Skifs-Anders som var välväxt och begåvad med kroppskrafter som irriterade rallarna. En kväll gjorde de intrång vid Anders Hanssons gård. Någon sköt ett hagelskott genom ett fönster vilket skadade en rallare i ett ben. Vem som avlossade hagelskottet blev aldrig klarlagt. Rallarna misstänkte Skifs-Anders. Nu skulle han få sona för händelsen i Hansgården.

Skifs-Anders var timmerman och var i arbete med att bygga en ny stuga, eftersom den gamla var i sådant skick att familjen en tid nödgats bo i "fjöskammaren" (= rum i ladugården). Den ödesdigra dagen gick Skifs-Anders till Ilar per Pettersson d.ä. som var byns handelsman. Där inhandlade han spik som han bar i en väska på ryggen. På hemvägen mötte han tre rallare som genasst gick till anfall med "snesstörar" som tillhyggen (snesar är störar som sädeskärvarna träddes upp på för torkning). Skifs-Anders som ej hann få av sig den tunga spikbördan träffades i huvudet och föll till marken, varefter misshandeln fortsatte tills han var död. Ett trösklag som på avstånd såg händelsen, vågade inte blanda sig i för att stoppa ogärningen.

Ilar Johan Persson som också var i närheten och i arbete med potatisupptagning gjorde sig beredd att ingripa, men hans hustru Stina lyckades hindra honom genom att ropa: "Du går int dit!" Därmed överräckte hon skyndsamt deras ettåriga son Anders i armarna på sin man, varefter hon själv begav sig till platsen. Framkommen frågade hon: "Vad håller ni på med här?" Flinande mot henne fortsatte de misshandeln genom att med knivar hugga den döde i huvudet.

Två av mördarna häktades samma dag av länsman och hans medhjälpare, efter att de först försökt gömma sig på vinden hos Ilar-Pers. Den tredje lyckades fly till Norge där han efter en tid, vid en Frälsningsarmékår, bekände att han var mördare. Även han häktades och fick sitt straff.


Skifs Anders Ersson, född 1863. Han mördades av rallare den 11 okt 1880.



Utagålar

Vid Utagålar (41) bodde Halvars Erik Eriksson (Uta-Erik), född 1868, död 1938, med hustrun Lisa och barnen. Han var timmerman och har byggt många gårdar.


Halvars Erik Eriksson med familj. Gård nr 66 enligt Byboken.



Här bodde också Perols Johan Andersson, född 1863, död 1916, och hustrun Ruts-Anna. Gården är nr 65 enligt Byboken. Äldsta sonen Anders Jerhagen var frälsningsofficer, likaså hans syster Anna-Stina Jerhagen. Yngste sonen Georg Perols var skollärare.


Järhagens härbre. Foto Gunnar Eld, 2011 (en ättling till Perols Johan Andersson).



Jakobsgården, även kallad Danielsgården

Gård nr 45 enligt Byboken.

Jakobsgården (42) har anor från år 1539. Då hette husbonden Lasse Steffansson. Gården har gått i arv och en senare ägare år 1757 var Jakob Jonsson. Liss Johan (Jannes) Johansson, född 1858, gift med Täpp Anna Olsson från Grånäs.

Sönerna Olov, Anders och Emil hade från omkring 1915 cirkelsågverk där bybor fick sitt byggnadsvirke sågat. Ett pärtspäntverk ingick också i företaget.


Jakobsgården (Danielsgården) sedd från öster.



Bråkersgården

Ivars Lars Olsson, även kallad "Bråkers-Lars", död 1928, fick sitt namn av Broåkern. Gården är nr 46 enligt Byboken. Han flyttade 1912 till Ytteråker, till en gård som var hustruns, Kärr Nises Britas fädernegård.

Liss Anders d.ä., född 1886, död 1982, köpte Bråkersgården (43). Uppsälje Handelsförening, som bildades omkring 1912, fick där sin affärslokal. Affärsföreståndare de första åren var Bång Anders Andersson. Hans efterträdare var Johannes Larsson från Yttermalung. Efter konkurs avvecklades verksamheten omkring 1933.


Ivars Lars Olsson, även kallad "Bråkers-Lars", plöjer upp Broåkern med hjälp av två hästar.




Handelsmannen Johannes Larsson med sin familj.




Handelsmannen Johannes Larsson längst till höger i bild. Pojken i förgrunden är Gunnar Larsson. De två övriga männen är handelsresande.



Ilargårdsområdet

Ilargårdsområdet (44) har före fast bebyggelse enligt sägen varit fäbodar under Påsfolk och senare Muntersfolk från Västgård. Den förste med namnet Ilar var Ilar Per (Petter) Hansson, född 1821, död 1892. Han var född i Söderbärke. Hans mor hette Perols Anna Persdotter, född 1786 och var från Uppsälje. Pers far är okänd. Hon kom med sonen åter till Uppsälje omkring år 1825.


Ilar Per Hansson stuga, gård nr 51 enligt Byboken.


Ilar Per Pettersson (1853-1911) föddes på gård 48 enligt Byboken.

Följande uppgifter gällande namnet är refererade ur Ilar Lennart Petterssons släktforskning:

      Ilar Per Pettersson d.ä., född 1853, död 1911.
      Hustrun Lisa Cajsa född 1853, död 1929, var från Slätten.
      Ilar Per etablerade diversehandel 1879.
      Sonen Ilar Per Alfred, född 1875, död 1943, övertog diversehandeln vid faderns frånfälle.
      Affärsverksamheten upphörde sista delen av 1930-talet.


Ilar Per Alfred Pettersson (1875-1943) med hustu Anna Kristina och några av deras barn. Familjen bodde på gård 48 enligt Byboken.




Ilar Per Alfred Petterssons gård. Nr 48 enligt Byboken.




Sturk Jerk från Venjan levererar laggkärl till Ilar Pers affär omkring år 1920.
Mannen längst till höger är Sturk Jerk och hans son är längst till vänster. Mannen i mitt (längst bak) är handlaren Ilar Per Alfred Pettersson.



Brodern Johan Järnfeldt, född 1880, död 1950, var i ungdomen i Amerika. Hemkommen gifte han sig med Helasses Brita som var från Heden i Nås. Johan Järnfeldt var en meriterad fotograf, vilket hans produktion bekräftar. Johan Järnfeldt bosatte sig på gård nr 49 enligt Byboken.


Johan Järnfeldt (1880-1950).



Ilar Per Pettersson d.y. var kommunalt engagerad i bland annat skolstyrelsen. Han var landstingsman och ledamot i mönstringsnämnden mm.



Ilar Johan Persson

Ilar Johan Persson, född 1868, död 1947, med hustrun Börs Stina, född 1865, död 1924. Deras hem (45) med de åtta barnen var något av en centralpunkt för övriga i grannskapet (gård 51 enligt Byboken, se bild ovan). Där var Frälsningsarmén välrepresenterad. Sönerna Herbert och Frans var skollärare och båda hade kantorsbefattning.


Ilar Johan Persson med familj.




Frälsningsarméns första musikkår i Järna. Alla personerna på bilden är från Uppsälje utom mannen längst till höger.
Mannen nr 3 från vänster är Ilar Johan Persson. Flera av hans söner kan identifieras på bilden.



Hundås Erik Larsson, född 1870, död 1961, kom i samband med giftermål till Ilargårdarna (gård nr 56 enligt Byboken). Hustrun Ilar Stina, född 1874, död 1959, var därifrån. Hundås-Erik var byskomakare (46) och entusiastisk frälsningssoldat.

Längst bort i söder av Ilargårdsgruppen vid Månstäppa (47), bodde Ilar Johan Johansson, född 1880, död 1966 (gård nr 60 enligt Byboken). Hustrun Ivars Stina Larsdotter, även kallad "Bråkers-Stina", född 1884, död 1947.

Stället Månstäppa har säkerligen sin uppkomst genom att där har bott en familj där husbonden hette Måns Jonsson (Johansson), född 1741. Hustrun Catarina Flinta, född 1749, var troligtvis en dotter till Per Flinta i Strömsheden. De hade fyra barn. Var ättlingarna till familjen finns, har hitintills inte kunnat spåras.

Ovanstående uppgifter gällande Månstäppa har framkommit i samband med Lennart Petterssons släktforskning där han relaterar Film MN 1364 Husförhörslängd 1776-1784 sid. 20 Opsälje.


Ilar Johan Johansson gifte sig med hustru Stina på luciadagen 1914.



Där älvfårorna går ihop

I norr där älven efter omfamningen av Uppsäljeön återförenas, bodde bröderna Halvars Lars och Halvars Olov (48) med sina familjer. Halvars Olov, född 1885, död 1959, var alla barns favorit. Med sina lustigheter kunde han få dem på strålande humör. Generös var han också. Ur sina kavajfickor, där det fanns både snusdosa, metkrokar och mask och ibland aborre, fick han fram de läckraste karameller.


Halvars Olov Eriksson med hustru Los-Anna.



Nära Lissflôtta (49) bodde Anders Lilja, född 1884, död 1961, och Rälg Anders Johansson, född 1888, död 1963, och deras familjer.

Lilja var logen Friska Vindars fanbärare. På övertid var Rälg-Anders byns frisör. För skolpojkar kostade en klippning 10 öre.



Storfalls Erik och Örns Stina

Vid Storfallet (50) bodde Storfalls Erik Ersson, född 1866, död 1925. Hustrun Ivars Greta var från Skamhed, född 1867, död 1953. Hon hade en aktningsvärd förmåga och anlitades i både glädje och sorgetillfällen. Hon ombesörjde brudklädsel och svepte de döda. Många barn har hon hjälpt att komma till världen.

Jöns Stina Nilsson (51), född 1871, död 1952, mest känd som Örns Stina. Hennes far var soldat, därav namnet Örn. För den som kände henne, så har hon för alltid fastnat i minnesbilden. Med pipan i munnen, rak i ryggen och i full fart med "stickjäla" kom hon gående, bestämt som en spårvagn. Vid hennes besök kunde man få höra rafflande historier, som när hon förklarade hur hennes son Johan blivit til. Någon hade skakat en "brakka" över henne. "Hä behövs int mer fôr sômligä kvinnfôlk", påstod hon. Sonen for i tidig ungdom till Amerika. Hon fick brev från honom som gladde henne mycket. "Johan män hân feck hä bra i Jomestovén hân", berättade hon (= Jamestown). Förväntansfullt hoppades hon att sonen snart skulle komma hem igen. Han kom, men då hade mor strax före gått ur tiden.



Dokumenthistorik

2012-01-22   Kompletterat med lite ytterligare info om Götgården.
Lagt in bild Gubbelistugan.
Gubbelistugan, Götboda och Konsum har delats upp i separata kapitel.
Lagt in namnen på barnen som reste till Stockholm 1919.
2012-01-19   En första försök att publicera på Uppsäljes hemsida.




ADIDAS STAN SMITH,NIKE LUNAREPIC LOW FLYKNIT 2,ADIDAS CLIMACOOL,NIKE ZOOM WINFLO 4,SAUCONY SHADOW 6000 CHAUSSURES,NIKE AIR MAX 2017
NIKE ROSHE RUN FLORAL SWOOSH,NIKE ROSHE TWO FLYKNIT SHOES,NIKE ROSHE ZWEI,Nike Tanjun,NIKE ZOOM ASCENTION MEN,NIKE ZOOM KD 9