Den ursprungliga gården från 1700-talet låg lite mera österut. Den brann ned i början av 1800-talet och när den byggdes upp igen (före 1817) blev det på den nuvarande platsen.

Danielsgården var under 1800-talet en av byns mer framträdande gårdar. Gårdsnamnet kommer av Daniel Jonsson (1719-83), bonde och nämndeman. Efter andra världskriget förföll gården och stod obebodd under lång tid på 1980-talet. Efter genomgripande pietetsfull renovering som startade på 1990-talet är gården idag ett föredöme i avseende på bevarandet av gammal byggnadskultur.

Från och med senare delen av 1800-talet kom gården att kallas Jakôpä på grund av en Jakob Jonsson (eller Johansson) som ägt gården. Gertrud Haggren berättar i skriften om gamla namn på platser i byn att där postlådorna står idag fanns en grind - "Jakôpgrinda". Hon berättar också att till "Jakôpgåln hörde en såg och den var placerad strax efter vägskälet in till den gård som har nr 62 i Byboken. Sågen sköttes av Emil Johansson, född 1891.